Diskussion, frågor och kommentarer

Diskussionen återges här i punkter där en inledande fråga definierar diskussionens huvudsakliga innehåll.

• Dialogmöten med patientrepresentanter har ju förekommit i andra sammanhang men inte här. Hur resonerar Socialstyrelsen när det gäller avsaknaden patientorganisationernas närvaro i arbetet fram tills nu?

-          Arbetet med det försäkringsmedicinska beslutsstödet har i grunden följt samma arbetsmodell som de medicinska riktlinjerna följer. Detta innebär att arbetet har genomförts i små grupper med specialistkompetens för var och en av de olika diagnosområdena. De experter som deltagit har rekommenderats av respektive specialitetsförening. Det har hela tiden funnits en tanke om att hålla grupperna så fåtaliga som möjligt för att arbetet skall kunna bedrivas effektivt. Tidsramarna för processen har varit snäva. Patientföreningarna kommer framöver vara delaktiga i utvärderingsfasen av beslutsstödet.  

• Hur har expertgrupperna resonerat kring begreppet ”normalfall” när det gäller så svåra diagnoser som psykiska?’

-          Det finns endast begränsad statistik för längder för sjukskrivningar. Det går därför inte att hitta en statistisk ”normaltid”. När det gäller de psykiska diagnoserna går det dock relativt bra att definiera om det rör sig om långa eller korta sjukskrivningar i vida termer. Mer precisa normalfall är däremot svåra att peka ut.

• Kommer beslutsstödet att kompletteras med rekommendationer för samtliga kända diagnoser?

-          Beslutsstödet täcker idag över 100 diagnoser. När rekommendationer för de psykiska diagnoserna publiceras blir antalet omkring 120. Detta täcker majoriteten av de vanligaste sjukskrivningsdiagnoserna. Vid behov kommer rekommendationerna kompletteras med ytterligare diagnosområden i framtiden.

• När statistik samlas på individ och förskrivarnivå uppstår frågor kring hur individens integritet kan säkras?

-          Korta sjukfall (under 15 dagar) kan inte hämtas från någon källa dessutom slarvar läkare med inrapportering av diagnoser samtidigt som Försäkringskassans handläggare slarvar med att uppdatera diagnos vid ändringar. Detta innebär att statistiken som finns idag är bristfällig. Ur vissa aspekter är förbättrad sjukskrivningsstatistik eftersträvad, t.ex. när det gäller omotiverad spridning inom diagnoser samt inom och mellan landsting. Det finns samtidigt en risk för att förskrivarkoderna blir medel att trycka på läkarprofessionen för att uppnå en ”rätta-er- i-ledet”-effekt. På detta sätt skall statistiken inte användas. Om data samlas in finns dock alltid risken att materialet används i ett vidare syfte än det ursprungliga i framtiden. Förhoppningen är att statistiken framåt kan säkra att de individer som möter vården får det stöd de är i behov av. Statistiken kan bli ett verktyg för att följa individens väg genom vårdsystemet.

• Finns det inte en risk att Försäkringskassan använder beslutsstödet felaktigt?

-          Läkarprofessionen brukar ofta invända att Försäkringskassan ofta överprövar det medicinska ställningstagandet. Detta innebär att förtroendet mellan Försäkringskassan och läkarna är lågt. Försäkringskassan har varit engagerade i arbetet med det Försäkringsmedicinska beslutsstödet från början. Ledningen har också åtagit sig ansvaret för att använda stödet på rätt sätt. Det finns en oro för att implementeringen av beslutsstödet går fel. Borde det kanske finnas en ”klagomur” för patienter att få diskutera bemötande och handläggningsprocessen? Detta är en bra fråga att diskutera med Försäkringskassan.

-          Vad gäller utbildningsinsatser har Jan Larsson och Anna Ericsson varit ute på utbildningsuppdrag sedan våren 2007. I första hand har det handlat om att utbilda utbildare som sedan kan sprida användningen av beslutsstödet på lokal nivå. Stora insatser har lagts på just utbildning för att förstå beslutsstödets principer. Försäkringskassan bedriver på egen hand den interna vidareutbildningen av beslutsstödet. Frågan ställdes också varför Försäkringskassan inte deltog vid hearingen. Förhoppningen är att beslutsstödet blir en gemensam plattform för läkarprofessionen och Försäkringskassan så att förtroendeglappet kan minska.

• Varför knyts inte rehabilitering till Beslutsstödet?

-          Det finns kopplingar till rehabilitering i rekommendationerna. Det behövs dock ytterligare kunskapsarbete på området. När det gäller arbetsträning finns det behov att en ökad differentiering av arbetsträningen för att den skall passa fler, detta är också på gång. Det är viktigt att komma ihåg att själva resan till mötet med vårdgivaren för många av de individer som berörs av rehabiliteringsinsatserna ofta innebär stora påfrestningar. Om dessa individer uteblir vid uppsatta möten innebär inte detta bristande motivation. Det handlar om att samverka till patientens bästa.

• Kommer rekommendationerna att skrivas med hänsyn till genus?

-          Nej

• Är de rekommenderade tiderna för sjukskrivning skrivna som villkorade med adekvat behandling för att vara applicerbara på de olika diagnoserna?

-          Nej, men behandling är en förutsättning.

• Borde inte beslutsstödet beskriva vad utebliven behandling kan innebära? Finns det en poäng i att beskriva dessa konsekvenser?

-          Synsättet är att beslutsstödet bör fokusera på situationer som är bra snarare än dåliga.

• Socialstyrelsen borde framöver bjuda in fler organisationer som ingår i nätverket NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa www.nsph.se!)

• Socialstyrelsen borde bättre kommunicera de pågående insatserna vad gäller Beslutsstödet, nationella riktlinjer & hälsoregister.

De specifika rekommendationerna för psykiska diagnoser presenteras den

20 december.                                                                                                                             Tillbaka till Litteratur